Le poesie qui di seguito date in lingua originale e le loro traduzioni in italiano sono tratte dal libro:
Tomas Tranströmer, Sorgengondolen, 1996, LA LUGUBRE GONDOLA, traduzione e curatela di Gianna Chiesa Isnardi, BUR Classici Poesia, Milano, 2011.
APRIL OCH TYSTNAD
Våren ligger öde.
Det sammtesmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Det enda som lyser
är gula blommor.
Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.
Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.
APRILE E SILENZIO
La primavera giace deserta.
Il fossato di velluto scuro
serpeggia al mio fianco
senza riflessi.
L’unica cosa che splende
sono fiori gialli.
Son trasportato dentro la mia ombra
come un violino
nella sua custodia nera.
L’unica cosa che voglio dire
scintilla irraggiungibile
come l’argento
al banco dei pegni.
NATTBOKSBLAD
Jag landsteg en majnatt
i ett kyligt månsken
där gräs och blommor var grå
men doften grön.
Jag gled uppför sluttningen
i den färgblinda natten
medan vita stenar
signalerade till månen.
En tidrymd
några minuter lång
femtioåtta år bred.
Och bakom mig
bortom de blyskimrande vattnen
fanns den andra kusten
och de som härskade.
Människor med framtid
i stället för ansikten.
PAGINA DI LIBRO NOTTURNO
Sono sbarcato in una notte di maggio
in un gelido chiarore lunare
in cui l’erba e i fiori erano grigi
ma la fragranza verde.
Son scivolato su per il pendio
nella notte ignara dei colori
mentre pietre bianche
segnalavano la luna.
Uno spazio di tempo
lungo alcuni minuti
largo cinquantott’anni.
E dietro di me
oltre le acque luccicanti come piombo
c’era l’altra riva
e quelli che dominavano.
Uomini con il futuro
al posto del viso.
FRÅN JULI 90
Det var en begravning
och jag kände att den döde
läste mina tankar
bättre än jag själv.
Orgeln teg, fåglarna sjöng.
Gropen ute i solgasset.
Min väns röst höll till
på minuternas baksida.
Jag körde hem genomskådad
av sommardagens glans
av regn och stillhet
genomskådad av månen.
DAL LUGLIO 90
C’era un funerale
e io sentivo che il morto
leggeva i miei pensieri
meglio di me.
L’organo tacque, gli uccelli cantavano.
La fossa fuori sotto i raggi del sole.
La voce del mio amico rimase
sul lato retrostante dei minuti.
Guidavo verso casa attraversato
dallo splendore del giorno d’estate
dalla pioggia e dalla quiete
attraversato dalla luna.
TVÅ STÄDER
På var sin sida om ett sund, två städer
den ena mörklagd, ockuperad av fienden.
I den andra brinner lamporna.
Den lysande stranden hypnotiserar den mörka.
Jag simmar ut i trance
på de glittrande mörka vattnen.
En dov tubastöt tränger in.
Det är en väns röst, tag din grav och gå.
DUE CITTÀ
Ciascuna sul suo lato di uno stretto, due città
l’una oscurata, occupata dal nemico.
Nell’altra brillano le luci.
La spiaggia luminosa ipnotizza quella scura.
Io nuoto verso il largo in trance
sulle acque scure luccicanti.
Un sordo suono di tromba irrompe.
È la voce di un amico, prendi la tua tomba e vai.
LJUSET STRÖMMAR IN
Utanför fönstret är vårens långa djur
den genomskinliga draken av solsken
rinner förbi som ett ändlöst
förortståg – vi hann aldrig se huvudet.
Strandvillorna flyttar sig i sidled
de är stolta som krabbor.
Solen får statyerna att blinka.
Det rasande eldhavet ute i rymden
transjorderas till en smekning.
Nedräkningen har börjat.
LA LUCE FLUISCE DENTRO
Fuori dalla finestra c’è il lungo animale della primavera
il drago trasparente dello splendore del sole
corre via come un treno locale
interminabile – non siamo mai riusciti a vederne la
testa.
Le ville sulla spiaggia si spostano di lato
sono disdegnose come granchi.
Il sole fa sbattere le palpebre alle statue.
Il furioso oceano di fuoco fuori nello spazio
si fa terra e diviene carezza.
Il conto alla rovescia è cominciato.
FRÅN ÖN 1860
I
En dag när hon sköljde tvätt från bryggan
steg fjärdens köld upp genom armarna
och in i livet.
Tårarna frös till glasögon.
Ön lyfte sig själv i gräset
och strömmings fanan vajade i djupet.
II
Och koppornas svärm hann upp honom
Pacman
Nostradamus
Magical Cat Adventure
Snake